Jag blinkar lite lätt för att inte försvinna bort i slummern som lockas fram av det mjuka dunet under mig. Jag reser mig hastigt upp, drar undan det svarta täcket med en armrörelse och känner ett lätt vinddrag mot min nakna kropp när det flyger åt sidan. Mina ögon trevar runt i rummet och stannar upp vid dörröppningen, som pekas ut med ett milt inomhusljus. Jag hör hur det klirrar och dunkar behagligt från köket.
Jag tar ner fötterna från sägen och möter ett kallt golv som jag lätt trippar fram över när jag lämnar rummet och går ut i hallen. Nu kan jag även höra strålen från en vattenkran, hur den förkortas när den stöter emot något föremål, för att en stund senare stöta emot diskhons botten igen.
Jag glider vidare mot det upplysta köket, men stannar i dörröppningen. Mina ögon faller genast på dig där du står, helt naken, och diskar. Du ser upp mot mig och ditt ansikte spricker upp i ett leende när dina ögon möter mina. Du stannar upp i dina sysslor och låter våra nakna kroppar möta varandra i en mjuk och gudomlig omfamning. Tiden stannar tillfälligt upp, som om den vill visa omtanke genom att förlänga vår tid tillsammans där vi står, tysta.