Idag kände jag mig riktigt motiverad att åka till skolan, göra rätt för mig, jobba hårt. Jag går ut till busshållplatsen med lätta steg och ställer mig för att vänta. Jag står där i inte fem, inte tio, men tjugo minuter och väntar och för varje minut sjunker mitt tålamod och mitt glada humör. Bussen kom aldrig. Detta kändes som ett hårt "slap in the face" och jag tänker inte ge mig ut för ett nytt försök idag. Jag skiter i skolan. Tack så mycket Värmlandstrafik.