Det finns ju faktiskt glädjeämnen. Inlägget innan kändes så sorgset, jag ville ju skriva om mitt liv just nu, och det är inte bara ensamt och förvirrande. Livets små glädjeämnen gör det värt att leva. Som att jag har två festivaler som står och väntar på mig i Arvika och Karlskoga. Den första, Arvikafestivalen är närmare än jag kan ana. Om en vecka är vi på plats, Hamphus och jag, plus en underbar drös av hans vänner som en viktig krydda, för att skapa fart. Förhoppningsvis har vi satt upp tältet från Claes Ohlsons om vi inte kastats in i en storm. Längtan är stor. En svällande röd ballong som är påväg att spricka. En vatttenballong fylld av dans, musik och lera. Det är härligt.

Jag ser fram emot: Maskinen, Robyn, Steso songs, Donkeyboy, Hästpojken, Timo Räisänen, Similan mobile disco, Alice in videoland, Corroded (METAAAAAL!!! \m/ <3), Johnossi, Lenka, Volbeat, Amorphis, Hypocrisy, Kent (inte bara för din skull), Regina Spektor, Teddybears och [Ingenting].