Hur tar man sig upp efter att ha fallit? När jag ser mig om och ser efter det som en gång brukade finnas där ser jag ingenting. Det har gått förlorat och jag vet inte hur jag ska få tillbaka det. Han gick utan ett ord. När jag tänker på honom ser jag bara hans ryggtavla som långsamt blir mindre och mindre. Hans blekblonda tovor som blir allt otydligare. När jag läser något fascinerande i tidningen och ser upp för att berätta det för dig är du inte där. Stolen står tom.

Dina saker lämnade du kvar. Allt du ägde finns kvar här, och det gör mig så arg. Varenda strumpa som du använt under livet tillsammans med mig lämnade du kvar i byrån som står framför fönstret. Som om jag inte betydde något alls för dig. Och dina böcker. Dina älskade böcker som du omsorgsfullt vårdade och läste när mörkret började falla står kvar på hyllorna. Dammiga. Döda.

Det är höst. Löven faller från träden likt glittrande konfetti under avslutningen på en gala. I glittret speglas lyckliga ansikten.

Men här finns det inget att fira, för jag har förlorat den jag älskar.