Ja, du borde veta bättre
-PUST-, denna helgen har jag handlat alldeles för mycket.
Bland annat har jag köpt två par skor (ett av dem ovan) och
jag talar hela tiden om för mig själv att båda var på rea
och att jag aldrig unnar mig skor, allt för att lätta mitt
samvete. Köpte också fyra Marimekkomuggar (kärlek!).
Kanske visar er dem och det andra berget av saker någon
dag. När jag har slutat att skämmas. Haha.
Svenska sockerfabriks aktiebolaget står det minsann på denna lilla låda
Ja, nu är det såhär att lilla Hanna har köpt sig sin allra första sockerlåda.
Hon är så in i bomben nöjd också ska ni veta. I denna kommer det
antingenligga halsdukar, hanskar och mössor, staplas inredningstidningar
eller ställas fina viner i. Bara fantasin sätter gränser som tur är! Måste
dock också tillägga att bildkvalitén inte kommer vara den bästa nu eftersom
jag kommit till Värmland och min stackars kamera ligger långt nere i någon
flyttkartong. Jag vet inte när den kommer dyka upp.
Den här bloggposten vaccinerar 95 barn
Just nu söker UNICEF en hälsospecialist till konfliktområden i Afghanistan. I tjänsten ingår bland annat att massvaccinera miljontals barn mot stelkramp, polio och mässling.
Jag skulle gärna ta mig an uppdraget, men eftersom jag inte kommer loss så publicerar jag den här bloggposten istället. Då vaccinerar jag nämligen 95 barn runtom i världen mot stelkramp tillsammans med Apotek Hjärtat. Det är också bra.
Jag är med UNICEF i kampen för varenda unge. Vill du också vara med och förändra barns liv? Bli Världsförälder här: unicef.se/bli-varldsforalder. För 100 kronor i månaden är du med och ser till att barn över hela världen får vaccin, medicin, rent vatten och utbildning.
Har du en blogg och vill vaccinera ytterligare 95 barn? För varje bloggare som publicerar den här bloggposten mellan 16 april och 13 maj så skänker Apotek Hjärtat 95 stelkrampsvaccin. Läs mer och hämta bloggmaterial på unicef.se/sprid-budskapet/bloggkampanj
Pajmums i flyttstöket
En liten överraskning som jag suttit och hållit på
Okej, det är dags för mig att komma ut med en nyhet.
En ganska överraskande nyhet faktiskt. Det är såhär att
den 21 april flyttar vi hem till Värmland. Men bara i en
vecka, för sen far vi till vårt nya boende. I den underbara
staden Göteborg. Jag har för tillfället brutit mina studier
till SSK:a för att jag vill resa, jobba och göra de där roliga
sakerna man gör i unga år. Då när man finner sig själv
ni vet. Det är tid för det nu, och det finns bara tid för
det nu. Så är det.
Min förlorade födelseplats
Har som mål att hinna med ett par resor i år.
I alla fall London och Japan. Det SKA bli till, på ett
eller annat sätt. Så är det bara. London för shoppingen
och Japan för att... ja, behöver jag ens förklara?
Det påminner lite som transpersoner kan känna
sig obekväma med könet de föddes med. Japan känns
som min förlorade födelseplats. Jag borde ha fötts där.
Och sen bor ju Bea där förstås!
Ett är i Sverige och ett är i Japan
Innan Bea for iväg till Japan gav jag henne
ett sånt där cheezy "Best friends"-halsband a la Glitter.
Nu hänger det runt halsen mest för jämnan!
Jajemän, nog är det vår alltid
Plopp och sportlunch och popcorn och M&M och och och och...!
Här hemma händer det inte sådär fasligt mycket
nu i påsktider, fick dock ett ägg av haren.
Innehållet kommer ligga fint i magen mot kvällen!
Eller tidigare...
Trött i hövve
Det är vad jag är just nu.
Så det så! Det var allt jag ville säga just nu.
Nej, vänta! Snön har aldrig varit så hatad.
Over and out.
Längtar tillbaka till de tillfällen man luktade skit men mådde som bäst
Kräm kräm kräm
Dagarna rullar. Jag har köpt en ny tröja.
Den är vårig och det gör mig glad.
Idag åkte Bea till Japan.
Jag har bestämt mig för att åka och hälsa på.
Äpplena fick vara med mest för att de är så fina.
Lite bilder från helgen
Helgen har varit späckad. Och så har jag skaffat mig Instagram, tänkte att det var dags. Hannadesu heter jag för den som vill följa.
Maneki neko (招き猫)
Japp, för några dagar sedan träffade jag en vän som varit i Thailand. Hon hade flera presenter till mig (happii, tihi), bland annat en maneki neko! Är megaglad. Nu står den hemma och vinkar 24/7. Jo, det är sant. Hela tiden. Konstant.
Och nu hänger det på varje kvist en solskensoptimist
Imorgon bär det av till Värmland. Skönt.
Time to go from poo, to no 'poo
Ända sedan jag flög ur boet har jag blivit mer och mer medveten om vad jag gör med mina pengar, när det gäller att köpa mat och andra produkter i hemmet. Vi köper så ofta vi kan ekologiska och kravmärkta, trots vår snäva studentekenomi. Skulle även gärna köpa mer fairtrade, men har inte kommit så långt i vår väg dit vi vill komma.
När det kommer till skönhetsprodukter vill man nästan inte veta allt som är i, vad det gör mot oss och framförallt, vad det gör mot miljön. Därför har jag bestämt mig för att go for no 'poo. För er som inte hört talas om detta tidigare är det en rengöringsmetod för hår (och även hud) där man inte använder sig av schampoo. Läs om varför detta är bra här.
No 'poo är inte bara bra för håret utan även för miljön! Gå in på denna underbara hemsida för mer information!
Mina bästa tillfällen med Family guy
Men det är en fin sång ändå
Detta har varit en mycket händelselös dag. Tänk att när man väl är ledig och tänker ta sig lite skön tid för avslappning blir man bara rastlös istället. Är inte likt mig. Bjuder på denna fina melodin i alla fall, och tycker att ni som läser kan visa mig era bloggar så kanske jag får det lite roligare!
Wohoo, wooho-hooo, bam bam bam bam bam bam
Imorgon kommer Bea hit. Jag är så peppad! Man vill ju träffa henne så mycket som möjligt innan hon drar iväg. Om man ska se på det ur ett positivt perspektiv så ger det mig en anledning att ta mig i kragen och äntligen besöka Japan!
Nostalgi! Bea i den mycket förstklassiga dojo-soffan. Med långt hår (ja det är långt).
Först vågen, sedan strålningen
Såg precis en dokumentär som handlade om kärnkraftshaveriet i staden Fukushima. Mannen Noiro Kimura och hans ena dotter bodde tillsammans med hans yngsta dotter och fru i staden Okuma när tsunamin totalförstörde den. Frun och den yngsta dottern omkom i samband med flodvågen men pga. att Okuma låg granne med Fukushima kunde Noiro Kimura söka efter dem.
Blev mycket berörd av hela historien. Den visar på att vi som människor är så lika, oavsett var vi kommer ifrån. Vi skrattar åt samma saker och vi gråter åt samma saker.
