Hanna önskar sig
Imorgon - första december
Källa: Kupika.com
Början till novell
Där är den, 604:an, det är den jag ska med.
Jag styr snabbt stegen mot den knallgula bussen, som står och brummar på plats D.
”Skolungdom, Forshaga” säger jag lågt och lägger fram en femtiolapp. Busschauffören har gråspräckligt hår och små skrattrynkor i ögonvrårna, och hans klarblå ögon ser frågande på mig.
”Ursäkta vad sa du?” Frågar han och böjer sig längre fram för att höra bättre.
”Skolungdom till Forshaga” säger jag, lite högre den här gången medan jag ser ner på mina fötter. De är blöta efter snön som tydligt faller utanför bussfönstret.
”Jaha, det blir 27”
Jag tackar när jag får min växel och sätter mig på ett säte allra längst fram.
Jag måste se ordentligt, det är ju bara andra gången jag åker till... ja, dit.
Det är känns galet, det jag håller på med. Tanken på att jag inte ens vågar erkänna för mig själv vart jag är på väg. Jag känner hur värme blossar upp i kinderna. Jag rodnar åt min egen blyghet, åt osäkerheten jag upplever i situationen jag befinner mig i.
Bussen står stilla. Det är fortfarande fem minuter kvar tills den ska avgå och folk kliver på och passerar mig med döda blickar. En äldre dam med pälsjacka klackar stolt in i bussen. Medan hon väntar på sin biljett drar hon bort det svallande håret från ansiktet med en diamantbesmyckad hand, och då upptäcker hon mig. Hon ser besvärat på mitt svartfärgade och uppklippta hår, och på de slitna och klumpiga kängorna på mina fötter. Med vad som låter som en fnysning, trippar hon förbi mig med sin gucciväska gungande i armvecket.
Plötsligt pyser det till under mig och med ett hastigt ryck rullar bussen iväg.
Nu finns ingen återvändo.
Pumpen som gömmer sig bakom mina revben börjar med ens bulta hårdare och snabbare. Panikkänsla blossar plötsligt upp inom mig och jag känner hur det vänder sig i magen. Jag kramar hårt om min bussbiljett.
Vad är det jag gett mig in på egentligen?
Då kommer jag att tänka på blickarna, den försiktiga smekningen mot min arm och doften du gav ifrån dig när du passerade. Vad var det dina ögon försökte tala om för mig när vi låg i mörkret och såg på varandra? Din ögonvita hade glänst till då och då när du skådat mitt ansiktes alla olika detaljer. Den trubbiga näsan, den vinterbleka hyn, födelsemärket strax över vänstra ögat.
Utanför fönstret flyger ängar, bostadsområden och bondgårdar förbi i ett enda virrvarr. Jag hinner fästa blicken på en röd traktor, som står naken och ensam i snön. Jag känner stort medlidande med den, där jag själv står avklädd och blottad inför något som jag känner mig så svag inför, en känsla som jag inte vet hur jag ska hantera.
Ska jag gråta, ska jag skratta eller ska jag göra både och?
Jag ser ner på mina händer, på fingrarna, som klättrat utefter dina smala ben när vi suttit i soffan och sett på film.
Älskling, ska vi flytta?
Källa: www.bamartspace.com
Juleljus i fönstren
Sån katt vill jag ha
Dessa filmer kan pigga upp vem som helst, det vill jag personligen försäkra. En sån här egen och fantastiskt speciell katt vill jag också ha. En otroligt speciell personlighet.
Positivare inställning!
Jag har blivit väldigt inspirerad av bloggerskan Foki, som alltid har en positiv inställning och sällan är på dåligt humör.
Jag fick mycket positiva nyheter i Religionskunskap A, jag låg bra till, bara ett bra resultat på sista uppgiften och MVG:t är så gott som mitt! Om det är någonting jag är nöjd över i mitt liv (förutom pojkvännen) så är det mina betyg. Nu efter tvåan hade jag 19.0, och då är inte meritpoängen inräknade.
Nu funderar jag på att ta mig lite mat och kanske sätta igång med novellanalysen som ska vara inne om några veckor. Lika bra att börja tidigt liksom!
Uppdatering (21.20): Och där försvann det goda humöret.
Sorg, smärta, lycka, kärlek
Känslorna kan sätta sig lite överallt. Ibland kan dess hand ta tag i tarmarna och vrida om hårt. Obehag. Ibland kan dess fingrar kravla sig upp för halsen och ta ett hårt grepp om strupen. Panik. Och ibland så kan dess mjuka händer hålla om ens hjärta med ömhet. Kärlek.
Är det en inomkroppslig drog? Drogen vi inte kan undvika, som vi aldrig kan sluta vara beroende av? För hur vi än gör finns känslorna alltid där, påverkar oss och berör oss. Ibland vill vi inte att de ska finnas, eftersom de kan göra så fruktansvärt ont. Så ont att vi inte vet var vi ska ta vägen, så ont att vi helst bara vill försvinna, sluta existera. Kan man få en överdos av känslor?
Varför har vi då dessa känslor? Är det på grund av dem som människan har skapat så mycket? Är det på grund av dem som människan förstört så mycket? Även om vi aldrig skulle knäcka koden, vet vi i alla fall att känslorna spelar en jävligt stor roll för människan, för livet.
Beatrice
Lite blandade teckningar
För snart ett år sen hade jag ett stort behov av att teckna. Jag tecknade minst en bild varje dag, och på ungefär ett halvår hade jag utvkecklats enormt. Det visar hur mycket man ska hålla sig fast vid att öva. I teorin kan man förbereda sig och veta exakt hur man ska skugga ett ansikte för att det ska se levande ut, men det är i praktiken man verkligen får lära sig hur det går till.
Garderobsrensning
Sista frysta ögonblicket
Sådär, jag tror det räcker med bilder för idag.
Borde jag klippa mig?
Bilder från Hairstylesdesign.com
Nio liv
Varm sommaräng?
MiniPod
Sen har jag även suttit i någon timme och kämpat med en dropdown-meny som jag tycker är så snyggt. Nu är jag i princip klar, men jag det finns fortfarande en liten detalj som jag vill få till med den.
Imorgon kommer Hamphus på besök och han ska vara här över helgen. Samtidigt har jag ett muntligt framträdande att förbereda i svenska, men det ska nog gå bra. Både jag och han har saker att plugga med.
Uppdatering (01.05): Nu blir det sömn dom gäller. Det är svårare att slita sig än man tror.
Jag trodde aldrig detta skulle inträffa
Smulan
Senaste bloggdesignen
Leker med bloggdesignen
Det jobbiga med att sitta vid min mac är att jag varken har photoshop eller någon bra bild på den. Därför blir jag en aning begränsad när jag sitter här. Men resultatet blir i alla fall snyggast när man sitter på en mac. Mycket fräschare och klarare.
Nu ska jag leka lite till, sen blir det natten.
Vem är jag?
Politik: Grön
Hallå där! Mitt namn är Hanna och jag är en kreativ 91:a som har en förkärlek till Japan. Jag gillar deras kultur, mat, böcker, manga och anime! Varje år åker jag så nära jag kan komma Japan för tillfället - Uppcon, Skandinaviens största event för östasiatisk populärkultur.
Skolan just nu
Imorgon ska jag lämna in ett arbete i religionen och jag har 2/3 kvar att skriva så nu ska jag bunkra upp mig rejält med te och något ätbart och skriva klart det. Och bra ska det bli. Inget slarv eller liknande här inte. Religion är precis som svenskan något som jag tycker om, och denna kurs kommer sluta någon gång i januari redan, vilket känns lite surt.
Min pojkvän är duktig
Hamphus har fotat mig
© Hamphus Kjellman (länk)
Grabben i graven bredvid
Boken handlar om ett omöjligt kärleksförhållande mellan en riktig bonnläpp och en stram bibliotekarie. Han drömmer om en hustru som kan sköta hemmet, köra traktor och göra egna köttbullar och hon fantiserar om en stilfull belevad man att gå på opera och museum med. Och båda hoppas att den andra ska anpassa sig till deras dröm.
Influensa H1N1
Svininfluensan. Det finns väl ingen i dagens samhälle som inte vet vad detta är för något. Influensan H1N1, som WHO (World Health Organisation) nu har klassats som en pandemi på grund av att den har smittat så otroligt många människor och för att den spridit sig så snabbt. Varje dag hör, läser eller ser man något som har med denna pandemi att göra, och enligt min åsikt har vi media att tacka för vårt nya AIDS. På torsdag tar jag mitt vaccin. Eller gör jag verkligen det?
"Man försöker nu snabba på framtagningen av vaccinet genom att hoppa över vissa testfaser som behövs för att se om vaccinet är säkert, vilket tar tid. Detta är väldigt riskabelt även om myndigheterna säger att det sannolikt inte ska vara någon risk. Vi vet vad 'sannolikt inte' betyder. Det är mest en friskrivning om något allvarligt händer.
Senast USA:s regering gjorde en stor vaccinkampanj mot svininfluensan var 1976. Då fick många personer allvarliga skador av vaccinet och 1 på 1000 av de som vaccinerades insjuknade i Guillan-Barré syndrom. Tusentals av dessa blev förlamade och många dog. Faktum är att fler dog av vaccinet än av själva svininfluensan." - Vitamera.se
Efter att ha gått igenom hela texten känner jag nu att jag bara vill gråta. Jag vill ta vaccinet, trots allt som står om det. Att det ska innehålla ingredienser som tex. kvicksilver (giftigt), är cancerframkallande eller kan ge njursvikt. Jag tänkte att jag skulle bortse från dessa saker och ta det i alla fall. Jag har folk i min närhet som jag bryr mig om och som inte har samma lugna inställning till influensa H1N1. Därför. Jag tänkte även att det skulle vara tråkigt om jag skulle smitta personer som inte är lika motståndskraftig mot den. Men när det ser ut som om man ska uppoffra en del av sin egen säkerhet för andras säkerhet är det för mig inte lika självklart längre. Är detta själviskt tänkade från min sida?
Jag tycker det är så tråkigt att media gör en så stor sak av det hela. Visst, det är en viktig sak som ska tas upp, det är trots allt en pandemi, enligt WHO:s beräkningar kan den komma att drabba var tredje person. Men, det finns ett men. Det finns folk som förlitar sig blint på det media skriver utan att ta reda på mer information. Dessa går miste om saker som ovanstående citat. De går även miste om saker som man förstår om man tänker efter. Om det drabbar fler personer, kommer det också döda flera. Världen drabbas varje år av influensavågor som är olika starka och dödar olika många. Mellan hundra miljoner och en miljard människor drabbas varje år, och mellan tvåhundra och femhundratusen människor dör varje år i influensa.
Dock finns det ju ingen anledning för att detta ska hindra folk från att få ta vaccinet. Ingen ska få hindra någon att ta vaccinet om de verkligen vill, om det nu inte finns medicinska skäl som gör att det skulle vara en dålig idé.
Jag säger heller inte att media är något dåligt och att folk som litar mycket på media är intelligensbefriade eller liknande. Media ska tala sanning och ta upp saker som folk bör veta om. Jag litar på media. Men media kan ofta överdriva, undvika att skriva vissa saker och få folk att missuppfatta. Media vill trots allt, som de flesta, i grund och botten tjäna pengar. Detta bland annat för att forstätta kunna sprida viktiga nyheter till jordens befolkning.
När ni nu har läst mina åsikter och reflektioner antar jag att ni tror att jag inte kommer ta vaccinet. Men så är inte fallet. Jag kommer ta vaccinet, få ont i armen, feber och eventuella långsiktiga biverkningar. Vet ni varför?
SÅ JAG SLIPPER ALLT JÄVLA TJAT.
Troende?
- Är du troende?
- Ja.
- Vilken religion tror du på då?
- Ditt leende. Det tror jag på.
Hide and Seek
Where are we?
What the hell
is going on?
The dust has only just
Begun to fall
Crop circles in the carpet
Sinking
Feeling
Jag vill ha jul
Kimi ni todoke OP
Har den äntligen kommit tillbaka?
Nana (ナナ)
Episoder: 47
Kimi ni todoke (君に届け)