Här kommer en fortsättning på det tidigare smakprovet jag lagt upp från min ofärdiga "bok". Smakprov 1 och 2 bildar tillsammans prologen vid namn "Brand". Enjoy.
 
"Det kommer någon" sa han och just i det ögonblicket flög dörren upp, och de rostiga gångjärnen släppte taget om dörrkarmen så att träflisorna kastade sig ut i luften. Dörren slog i golvet med ett intensivt brak så att dammet flydde upp i luften.

"Vem där?" sa den gamla kvinnan uppskakat medan pojken såg med fasa på när de fem soldaterna på led rusade in genom stugans smala ingång. Deras kopparförgyllda rustningar skramlade när metalldelarna stötte emot varandra. Sist i ledet gick prästen.

"Vilka är det som gör intrång i vår enkla boning?" sa gumman gällt medan hon reste sig ur fåtöljen och höll stickningen framför sig i försvar.

En av de kraftigare soldaterna trängde sig fram och slog till gumman över ansiktet så att hennes tunga kropp föll golvet med en dov duns.

"Du har inte rätt att tala på det sättet till så höga män" sa han med ett hånleende samtidigt som han såg ner på henne där hon låg i en hög på golvet.

"Men jag förstår inte..." började hon men mannen avbröt henne tvärt.

"Ha! Du förstår inte säger du? Men då ska jag förklara det hela för dig" sa han hånfullt medan han kliade sig över den skäggiga hakan "du har en demon i huset."

Nu klev en annan soldat fram och grabbade tag i pojkens ena arm. Ett moln av svett stötte emot pojken medan han skrämt skrek åt soldaten att släppa taget om honom.

"Låt pojken vara!" skrek gumman samtidigt som hon reste sig och kastade sig mot det ställe hon trodde att de befann sig.  Hon lyckades som i ett mirakel få tag i soldatens fria arm och drog ner soldaten på golvet tillsammans med sig själv. Mannen svor ilsket och daskade även denne till den gamla kvinnan över ansiktet så blodet började forsa ur näsan på henne.

"Hon har ställt till med nog problem" sa prästen som fram till nu varit helt tyst.

"Oskadliggör henne".

Soldaten med den skäggiga hakan gick fram till kvinnan och stack med en hastig rörelse spjutet i bröstet på henne. Hans ansiktsuttryck visade inga som helst tecken på sympati eller vemod, utan stirrade bara på det stället som spjutet hade genomborrat. En kort stund kippade hon efter luft, medan lungorna långsamt fylldes med blod. Hon hostade till och livet gav tillslut efter för den oundvikliga döden. Hon blev omedelbart stel och kall i kroppen. Blodet spred sig som en matta under henne och färgade trägolvet rött. För ett ögonblick var pojkens förfärade tjut allt som hördes i den lilla stugan, men skriket dog tillslut ut och utvecklades istället till hysteriska snyftningar. Soldaten som hade dödat kvinnan gick fram till pojken och böjde på överkroppen för att hans ansikte skulle komma i samma höjd som pojkens.

"Ta det lugnt pojke" sa han "såna som du har inga känslor".

Pojken slutade plötsligt att snyfta och såg upp mot mannen som stod böjd framför honom. Alldeles nyss hade en otrolig sorg sköljt över honom men den började nu bubbla upp till vansinnigt raseri. Pojken började andas häftigare samtidigt som han kände hur en känsla av oerhörd makt svallade över honom. Han började plötsligt viska okontrollerat och soldaterna kastade nervösa blickar mot varandra. Utanför började stora mörka moln uppstå på den tidigare skärklara natthimlen.

"Vad är det du säger?" sa den skäggige mannen men backade skrämt när pojken väste åt honom och visade sina vita huggtänder.

"Du är ju helt rubbad!" sa han och pekade med ett svettigt finger mot pojken, vars ögon plötsligt hade övergått till en röd nyans, som om de speglade blodet som var utspritt över golvet.

En blixt slog plötsligt ner några meter från stugan och alla stirrade förskräckt ut genom fönstret. Ett av de angränsande träden hade börjat brinna och påminde snart om en stor fackla. Männen hann inte reflektera över händelsen innan två till blixtnedslag träffade stugan så att även den fattade eld. Den spred sig med en onaturlig hastighet ner över väggarna och pojken rusade snabbt ut genom dörröppningen för att rädda sig. Männen försökte i panik följa efter honom men så fort pojken klivit över tröskeln hade en vägg av eld skapats bakom honom som låste in dem i ett brinnande fängelse. Elden brände effektivt ner stugan samtidigt som pojken gråtande sprang in bland träden och försvann.