Jag är mycket nöjd med mitt korta hår. Detta för att det är så fruktansvärt lättskött, man vet var man har det (det gräver inte in sig i munnen i tid och framförallt otid) och det är lite tufft.

Men, en mycket liten del av mig, den kanske lilla stereotypa flickan som finns någonstans i bakhuvudet saknar mitt långa hår. Detta just på grund av att det är så mycket man kan hitta på med det. Man kan fläta, göra uppsättningar, ha vilt och utsläppt och en massa andra saker. Man kan vara kreativ med det. Men anledningen till att jag faktiskt klippte av mig den feta flätan var att jag blev fullkomligt galen på håret så fort att jag klev utanför dörren. Göteborg är ju inte direkt känt för att vara vindstilla och hur mycket jag än hade kämpat för att hålla håret i ordning blev det ett fågelbo på en gång. Dessutom är mitt hår så tjockt och packat att det tog evigheter att få ur balsamet och sen få det torrt med hårblåsen. Känner rysningarna längs ryggraden vid tanken på gamla tider. Så nej, det kommer nog fortsätta vara kort ett tag.

Gud vad mycket trivialt det blev nu, men egentligen handlar det ju om att jag vill vara bekväm i mig själv och det är ju faktiskt himla viktigt. Om jag inte är bekväm är det svårt att vara den personen som jag trivs mest med att vara, mig själv.