Ibland mår man verkligen inte bra, trots att hjärnan säger att man inte har något att vara ledsen över. Allt i mitt liv är på topp, jag har bra betyg, jag har flera intressen som jag ägnar mig åt på fritiden, jag har vänner, många av "äkta" vara dessutom och jag är lyckligt kär upp över öronen.
Trots allt detta, trots min lycka, känns det inte bra. Men istället för att kasta mig på sängen och gråta tog jag på Hamphus begäran fram mina nyinköpta penslar och akrylfärger och började med ens låta tårarna rinna ut genom penselns spets. Ungefär 40 minuter senare hade jag mina deprimerade känslor ingrott i ett ark papper.
Jag mår mycket bättre. Tänk vilken makt färg och penslar kan ha. Därför respekterar jag konsten.