Kore wa hong desu
Nedan följer ett utdrag på text som jag börjat skriva på, vi får se vart den leder, men förhoppningsvis blir det något bra utav den. Vill även poängtera att det inte är något självbiografiskt.
Dag 1
Jag har funderat hela kvällen på när jag senast levde. Nej, jag är inte död, inte fysiskt. jag har inte fått reda på vad som händer när hjärtat slutar slå och blodet slutar flöda genom kroppen. Men kan jag nämna när jag senast hörde något som fick mig att skratta, verkligen skratta ärligt? Inte ett sånt där kallt och artigt ljud som människor är tänkt att ge ifrån sig vid de rätta tillfällena. Jag pratar om ett skratt som bubblar upp från insidan, som en explosion av blixtar och dunder som inte går att stoppa. Ett skratt som får floder att forsa ur ögon och mun, som får kroppen att skaka okontrollerat, som ett vulkanutbrott som får marken att vibrera.
Och hur länge sedan var det egentligen som jag fällde några tårar över någon jag saknade eller ord som skapade sprickor i hjärtat? När jag tänker efter vet jag inte när jag senast visade några rena, äkta känslor för någon annan. För mig själv.
Och hur länge sedan var det egentligen som jag fällde några tårar över någon jag saknade eller ord som skapade sprickor i hjärtat? När jag tänker efter vet jag inte när jag senast visade några rena, äkta känslor för någon annan. För mig själv.
C O M M E N T S .
Trackback
