Det går verkligen inte bra för mig denna sista pluggsöndag i livet... Jag hittar hela tiden massa annat som är roligare att göra än att gräva ner mig i naturkunskapsboken. Bl.a. att redigera bilden nedan som jag "hittade av en slump".

Men eftersom jag tycker att pluggande kan suga pung ibland (ursäkta uttrycket), är det mycket roligare att ta bilder på mina bikinis. Eftersom jag köpte en ny i fredags (den längst till höger) tyckte jag att det passade bra att lägga upp de tre som jag använder. Jag har även en omaka överdel och en omaka underdel, men eftersom de inte används lika flitigt som de nedan så tog jag inte med dem.

Från vänster:
1. Lila med leopardmönster (bra när man solar) 2. Klassisk svart (funkar alltid) 3. Den nyaste, lila fågelaktigt mönster (bra vid finare tillfällen)

Idag har jag pluggsöndag, en ledig dag då jag bara sitter och studerar med diverse. Detta blir dock den sista på obestämd framtid. På tisdag har jag nämligen sista provet innan studenten, sen är det bara en kort muntlig redovisning på torsdagen, och till sist den sista inlämningen i textkommunikation på fredag. Wiho! Det känns otroligt skönt nu, men om några månader kommer jag antagligen böna och be om ett prov, läxförhör eller en skriftlig inlämning.

Det har kommit upp en ny header här på bloggen nu. Den var ganska efterlängtad från min sida eftersom jag inte trivs utan en rejäl sådan. Men nu är den i alla fall här.

Jag har tänkt lite på det här med skvaller. Hur ofta känner man inte en puff på axeln från kompisen med följande kommentar kort där efter: ”Har du hört att…?”

Sedan, efter denna glödande öppningsfras, följer en roman på 230 sidor om hur arbetskamraten, kusinen eller grannen vaknade spritt språngande naken på en parkbänk, morgonen efter lördagens spektakel. Vi har hört dem oräkneliga gånger, men ändå så tröttnar vi aldrig på dem. Dessa saftiga och mycket händelserika skvallerhistorier. Det är som att läsa modetidningar. Även om det i grunden är samma sak man ser på bilderna och i artiklarna är det lika spännande varje gång. Man får aldrig nog av de sommarfräscha topparna, de varma vinterskorna eller den glammiga partyklänningen.

Vi liksom njuter av att höra hur någon annan har klantat sig, och man känner lättad över att det inte var man själv som grattade Stina för sin graviditet, när hon i själva verket hade haft lite problem med vikten den senaste tiden.

Och samtidigt som man skvallrar om den ena, knyter man band med den andra. ”Hörde du att Jenny sa fel namn till pojkvännen i sängen igår?” säger jag, ”Ja, gud vad pinsamt!” säger du. Sedan skrattar vi lite, och vipps har vi knutit vårt vänskapsband lite tajtare runt handleden, och detta med hjälp av en tredje part. Eller ska man kanske säga på någon annans bekostnad? För egentligen är det ju en individ, precis som du och jag som vi skrattar åt. Eller? Egentligen så är det ju faktiskt inte själva personen i sig som vi riktar skrattet mot, utan vi skrattar mest utav medlidande för att Jenny klantade till det i sänghalmen, och lite utav lättnad över att det inte var vi själva som fick sitta och skämmas när pojkvännen rusade ut ur lägenheten av brinnande ilska. Säkert så lär vi oss något av det också. Antagligen tänker vi oss lite extra för så vi inte begår samma misstag som Jenny gjorde.

I grund och botten tror jag att skvaller är nyttigt för oss. Vi behöver höra om när grannens dotter gjorde bort sig på släktmiddagen eller när Charlotte orsakade översvämning på den allmänna toaletten i stan när hon försökte spola ner tampongen. Det ger oss en bild av att vi alla är människor som klantar till det för oss då och då. Det är okej att begå misstag och det är okej att skvallra om dem. Så tveka inte, puffa på din kompis axel och säg: ”Har du hört att..?”

"You may not be her first, her last, or her only, she loved before, she may love again, but if she loves you now, what else matters? She's not perfect, your not either, and the two of you may never be perfect together, but if she can make you laugh, cause you to think twice, and admit to being human and making mistakes, hold onto her and give her the most you can, she may not be thinking of you every second of the day, but she will give you a part of her she knows you can break her heart, so don't hurt her, don't change her, don't analyze and don't expect more than she can give. Smile when she makes you happy, let her know when she makes you mad, and miss her when she's not there."

Bara för att visa lite hur varierad musiksmak jag har lägger jag upp ett urval av artister och band jag tycker om.

System of a down kommer först. Självklart. Ni kommer alltid vara först.

Daft Punk.

James Blunt.

Apocalyptica.

Panic! At the disco.

Imogen Heap.

Veronica Maggio.

Som sagt är detta bara ett urval av allt jag lyssnar på. Men min musiksmak är som sagt mycket varierad. Jag lyssnar på det jag tycker låter bra helt enkelt.

Vikt är något som nästan alla människor bryr sig om i dagens samhälle. Oftast gnälls det över att man väger för mycket, men det finns faktiskt vissa personer som vill gå upp i vikt. Jag har alltid varit en av dessa. Jag har i hela mitt liv varit ganska liten - smal benstomme, små bröst, litet huvud, liten mun, ja ni fattar vinken. Detta var en tid väldigt jobbigt för mig och jag har sett mig själv i spegel och tänkt "Usch, vad smal jag är, jag måste äta mer". Mitt självförtroende var verkligen inte på topp. Jag ville ha kurvor, en rejäl hylla, fin midja och sen en riktigt härlig rumpa. Jag trodde aldrig att jag skulle få en kille på grund av att, ja, jag var ju inget att ta på!

Mina kompisar försökte få mig att förstå att jag var riktigt lyckligt lottad, jag var ju naturligt smal och behövde inte ens kämpa för det. Men jag lyssnade inte på dem. Jag ville ju se ut som dem, se ut som en kvinna.

Vändningen i mitt liv kom då jag träffade min pojkvän. Han älskade smala tjejer och tyckte att jag var fantastisk. Jag förstod inte riktigt varför, men klängde fast vid stunden eftersom det fick mig att må så bra. Allt eftersom tiden gick fick han mig att förstå att jag faktiskt är vacker, precis som jag är. Med mina långa ben, min smala midja och med min lilla rumpa kan jag få någon att sväva på moln.

Idag var familjen på IKEA för att införskaffa bokhyllor till den nya lägenheten och då passade jag på att köpa mig lite saker. Jag stötte bl.a. ihop med en liten rislampa som jag tyvärr inte har på bild, men jag stötte även ihop med en bonsai (tänker inte längre säga bonsai-träd, då "bon" betyder kruka och "sai" träd - och vem vill låta som en amatör och säga: "krukträdträd"?). Detta vackra miniatyrträd var jag verkligen tvungen att köpa. Jag har bestämt mig för ett asiatiskt tema i rummet och varför inte inleda med en av de mest asiatiskt förknippade växterna som finns?

En bonsai är dock ett känsligt träd som behöver mycket vård och omtanke. Detta är en uppgift som jag gladeligen tar mig an, då jag älskar att ta hand om alla slags levande varelser.

Det finns en chans att jag och Hamphus far till Karlskoga för Putte i Parken i sommar, så då blir det två härliga festivaler att se fram emot. Dock vet jag inte nu om ekonomin kommer räcka till, men man kan ju i alla fall hoppas! Det skulle ju vara himla kul i alla fall. Med artister som Europe, Hästpojken, Maskinen, Melissa Horn, The Ark, The Hives (!!!), The Sounds och Timo Räisänen är det klart att det lockar att fara dit.