MUCC

Härligt att ha hittat ett japanskt band som jag verkligen gillar skarpt. Det är sällan det händer för mig, men MUCC har verkligen kedjat fast sin musik vid mina öron och mitt hjärta. Deras album "6"  är än så länge en personlig favorit, och låtar som "Akai sora", "Hari bo te no otona" och "Kamo no hoshi" har verkligen satt sina spår i min musikaliska del av hjärnan. När man hör på låtar då man inte riktigt förstår vad de sjunger bli man också mer mottaglig för själva melodin, hur den går, och man lyssnar även lite extra på själva sångaren. Tack vare detta har jag upptäckt vilken härlig sångröst  bandets sångare Tatsurou har. Riktigt klar vid vissa tillfällen, men ibland, när han pressar den mot sin spets, blir den sådär härligt hes och spröd. Mer känsloladdad. 
Ja, detta band känner jag kommer hänga med mig ett tag. Med deras otroligt melodiska låtar kommer deras musik sjunga ut ur mina högtalare och mina hörlurar. De kommer få mig att tänka på tiden som är nu, då mitt liv är som bäst. 


 


Solstråle

Det är så underbart väder ute. Solstrålarna som träffar mig värmer så det riktigt sticker i kroppen av välbehag. Det mjuka fågelkvittret som glider igenom utebruset flyter så bra i mina öron. Jag vill att våren riktigt ska bryta ut, jag vill att allt ska börja leva igen. Jag längtar så det smärtar.



Gå vidare

Åh, jag är så underbart glad. Våren är påväg. Solen lyser in genom det öppna fönstret. Luften är frisk, och om några veckor väntas jorden födas på nytt. Jag vill ut, ta långa skogspromenader, åka upp till stugan och vädra. Låta den friska luften yra igenom huset med de knakande golvbrädorna, de slitna mattorna och de väderbitna stolarna och borden. Jag vill bädda rent i de gamla sängarna, skaka om täckena och verkligen känna hur vintern lämnar den gamla trästugan.
Sen vill jag sätta mig på en trästol på den kolosala gräsmattan, blunda och känna hur vintern lämnar mig också. 

Åh, vår är underbart.  

Funderingar

Tänk att livet kan vara så underbart
När du är en del av det.


När tiden står stilla

Jag blinkar lite lätt för att inte försvinna bort i slummern som lockas fram av det mjuka dunet under mig. Jag reser mig hastigt upp, drar undan det svarta täcket med en armrörelse och känner ett lätt vinddrag mot min nakna kropp när det flyger åt sidan. Mina ögon trevar runt i rummet och stannar upp vid dörröppningen, som pekas ut med ett milt inomhusljus. Jag hör hur det klirrar och dunkar behagligt från köket.
Jag tar ner fötterna från sägen och möter ett kallt golv som jag lätt trippar fram över när jag lämnar rummet och går ut i hallen. Nu kan jag även höra strålen från en vattenkran, hur den förkortas när den stöter emot något föremål, för att en stund senare stöta emot diskhons botten igen.
Jag glider vidare mot det upplysta köket, men stannar i dörröppningen. Mina ögon faller genast på dig där du står, helt naken, och diskar. Du ser upp mot mig och ditt ansikte spricker upp i ett leende när dina ögon möter mina. Du stannar upp i dina sysslor och låter våra nakna kroppar möta varandra i en mjuk och gudomlig omfamning. Tiden stannar tillfälligt upp, som om den vill visa omtanke genom att förlänga vår tid tillsammans där vi står, tysta.

Naken

Jag tycker människan är mycket vackrare utan kläder. Det är som om masken faller av. Den där kostymen som hör till den roll hon intagit för att dölja vem hon verkligen är. Den nakna huden avslöjar den nakna sanningen. Den man verkligen är, den människan är vacker.
Därför är människan mycket vackrare naken.


I mina öron

System of a down. 30 seconds to Mars. Amorphis. Apocalyptica. Girugämesh. MUCC. Bo Kaspers orkester. Children of Bodom. Fort Minor.  Håkan Hellström. Avenged Sevenfold. Hästpojken. Florence Valentin. In Flames. Jeffree Star. Johnossi. Lillasyster. Maia Hirasawa. Dia Psalma.  Millencolin. Lars Winnerbäck. Maximum the Hormone. The Streets. The Plan. Panic! At the disco. Volbeat. Scars on Broadway. Marilyn Manson. Within Temptation. Timo Räisänen. Three days grace. Veronica Maggio. Coldplay. Björn Rosenström. Atreyu. Blind Guardian. Mando Diao. The Killers. Baracode Brothers. Mange Schmidt. Mimikry. Linkin Park. Plastic Tree. The Sleeping. The Sounds. Veltpunch. Beat Crusaders. Emil Jensen. Fall out Boy. Gojira. Magnus Uggla.

Det där som förgyller vardagen.

Ljus i mörkret

Visst, jag är sjuk och det är inte det allra roligaste. Visst, jag missar ett prov så jag måste göra det vid ett omprovstillfälle, kul? Nej.
Men hur glädjande är det inte när man får hem tidningarna om bokrean, att få bläddra igenom dem och känna köpsuget blomma upp inom en? Gud vad underbart. Jag ska be om att få min månadspeng några dagar tidigare och tvinga med mig älsklingen ut på stan den 24 februari. Bokrean är för mig ett av årets höjdpunkter. Det är nästan bättre än att fylla år.
En till sak som gladde mig denna dag var att Adlibris har gett de som är medlemmar på Lovefilm (tack pappa) en gratis pocketbok! Jag gick genast in på hemsidan och av de som fanns att välja mellan valde jag "Jonathan Strange & Mr Norrell". Det är en bok som jag länge velat köpa. Jag är en sådan person som älskar att ha fina böcker i bokhyllan, och om ni har sett den boken så kanske ni förstår vad jag menar. Den är svart. Kan det bli bättre?
Böcker är underbara.


Rykande panna

Feber är inte kul. Speciellt inte precis innan lovet och speciellt INTE, dagen innan ett prov. Skit också. Jag vill att du ska vara här. Jag vill att du ska bädda ner mig i sängen, komma med en rykande kopp te, klappa mig i pannan och säga: "Det ordnar sig".


Närhet

Vad skulle man göra om man inte hade människor i sin närhet?
Vem skulle berätta för om hur gårdagen var? Vilka skulle man gnälla på, och vilka skulle man gnälla tillsammans med? Vem skulle man bli tröstad av när man känner att ens värld håller på att gå under? Vem skulle smaka på såsen som man nyss gjort och berätta om den behöver mer salt eller inte? Vilka skulle man bada naken med under sena sommarkvällar? 
Vem skulle man då ge bort sitt hjärta till?

Ord och känsla

Samtalet jag och Hanna hade på bussen hem var underbart. Vi pratade om mycket hela denna eftermiddagen i övrigt. Det handlade om allt mellan himmel och jord, men ändå hade allting ett ihållande tema. Livet. Det var så härligt att prata om det, för det gav en de där speciella känsorna i bröstet, de som inte riktigt går att beskriva med ord.
Vi pratade mycket om att leva i nuet, att vara spontan, och att ta saker som de kommer. Som att jag råkade tappa mitt busskort på bussen. Det är sådant som händer och det är inget att göra något åt, bara onödigt att hetsa upp sig över.
Det är egentligen svårt att beskriva våra samtal, det är ett sådant här tillfälle då man måste ha varit med för att riktigt förstå och känna samma känsla.

Livsnjutning

Jag känner verkligen hur vårkänslorna börjar sprida sig i mig, trots att termometern visar långt under noll. Jag börjar tänka på festivaler som är flera månader bort. Hur ska jag ha råd att gå på dem?
Jag börjar tänka på sommarjobb - för denna sommaren blir det till att slita! Jag vill ha pengar så jag kan gå på dessa festivaler och göra allt det som man njuter av här i livet. Då behöver man pengar, för livsnjutning kostar. Jag vill inte kasta bort denna sommaren. Visst förra sommaren var jag ju på PIP och så, men ändå, jag jobbade inte ett skit trots att jag borde ha gjort det.
Men nu när kärleken har kommit in i mitt liv känner jag hur mycket jag ser fram emot den här sommaren. Jag tänker också på att det är sista sommaren som omyndig - nästa sommar är jag nämligen 18 år. Vid 18 år börjar ansvaret. Det känns på något sätt som om min frihet blir mindre och mindre, hur mer och mer plikter läggs på mig. Saker som jag måste göra. Är det inte då man ska njuta av livet som mest?
Detta får mig osökt att tänka på att jag sakta men säkert håller på att bli mer och mer vuxen, utan att jag lägger märke till det. Snart sitter jag väl där i min knarriga gungstol och undrar vart livet tog vägen egentligen. 
För vart i helvete är man påväg egentligen?

Du och jag

Du är solen, jag är månen
Vi blickar båda ner på jorden
Men vad skulle månen göra utan solen
Ty utan solen kan inte månen lysa


Livet efter döden

Åh, vad jobbigt det kan vara ibland. Jag känner verkligen för att skriva, vara kreativ, men av någon anledning går det inte. Jag vill skapa sådant som verkligen lämnar avtryck i människors hjärtan. Mitt mål är varken ära berömelse eller rikedom, jag vill bara att människorna i min närhet ska minnas mig. Jag vill leva kvar genom mina texter och bilder så att, när jag är död, kan väckas till liv så fort någon tar del av det jag skapat.
Jag tänker försöka skriva oftare här, det ger mig en så fantastisk känsla att få uttrycka mig skriftligt och den här bloggen är ett bra ställe att göra det på.
Dela gärna med er av min blogg till andra människor så jag kan samla på mig fler små avtryck i folks hjärtan.

Lycka

Lycka är en härlig känsla. Det är underbart att se när den bor i folk och i vissa personer tycks den alltid befinna sig. De som alltid ler med ögonen, de som det glöder om när de kliver in i rummet och de som lyser de allra mörkaste grottor som en för evigt brinnande fackla. Men det är också underbart när lyckan gror i sin egen själ och sitt eget hjärta. Som nu. Den har grott sig ett knytnävsstort frö i mitt bröst där solen alltid lyser numera. Den sträcker sina värmande händer mot det, för att visa att detta frö tänker jag inte släppa taget om. Det får inte dö, vad som än händer. 
Och samtidigt håller du om mig med ett fast grepp. Tillsammans med solen skyddar du lyckan, låter den inte slippa undan. 
Nu vet jag. Jag vet att när vi ligger i sängen tillsammans och du vilar ditt huvud mot mitt bröst sovandes, det är då jag är som lyckligast.





Noodle-lover. 21. Suffers from
clothes-cravings. Swedish.
Read books under the covers.
Love beautiful things.

Follow on Bloglovin