Att drömma om framtiden
Jag har verkligen tröttnat på att bo hemma. Visst, jag är tacksam över att jag får bo här, i ett eget fint rum, med min egen säng. Jag får gratis mat, och behöver inte betala något för att få bo här. Men, och nu kommer det stora M:et, jag är så fruktansvärt trött på det här livet. Hemma ser det ut som skit, och det är ärligt talat bara jag som gör något. Varje gång jag städar då Hamphus ska hit, märker jag att det var jag som städade sist. Nu orkar jag inte längre. Jag vill ha en egen lägenhet, som jag får inreda själv och ha ansvar för själv. Jag vill också utbilda mig till något vettigt, som jag kan försörja mig på i framtiden.
Vid sidan av detta krävs även ett jobb, för att kunna betala för lägenheten, maten och alla andra kostnader som ett eget ansvar innebär. Vid sidan av arbetet och utbildningen vill jag även skriva på en bok, som jag i framtiden skulle försöka få publicerad. Men skrivandet skulle det inte vara någon press på, eftersom jag vet att utbildningen och arbetet kommer ta upp all min tid.
Men det det bästa med denna dröm skulle vara att Hamphus skulle kunna flytta in hos mig. Han skulle kunna komma och gå som han ville, eller flytta in permanent. Tänk vad underbart att få bo med den man älskar. Men jag har även förstått att sådana här saker kan krossa en relation. Men de tillfällen då Hamphus och jag haft eget ansvar, "bott själva" så att säga, har varit de bästa stunderna i mitt liv. Stockholmsresan är ett exempel på detta. Den var alldeles underbar och jag ville minst av allt lämna den lilla värld vi hade skapat tillsammans.
Detta kanske bara är en tillfällig känsla, jag kanske njuter av att bo hemma om några timmar. Men oavsett om det är tillfälligt eller bistående så är det ändå en underbar dröm.
C O M M E N T S .
Trackback
