Det finns en sak som har blivit mer och mer påträngande på sista tiden. Min otroliga brist på pengar. De tar slut på en gång, trots att jag inte slösar eller kastar bort dem på en massa onödigt. Visst, jag kanske unnar mig något då och då, men det ska inte få en hel tusenlapp att försvinna lika snabbt som du säger "pank". Nej, nu är det dags att ta itu med min ekonomi! Jag ska:

- Spara minst femhudra av studiebidraget varje månad.
- Skaffa ett sommarjobb (som redan är fixat btw - good work Hanna!).
- Sluta köpa "gott" i caféterian (en smörgås om jag inte ätit frukost är okej).
- Sälja en massa onödig skit jag inte använder på Tradera.
- Utnyttja mitt intresse för att skapa och sälja resutlatet tillsammans med Beatrice.
- Tänka mig för i allmänhet innan jag går och köper något.

Så, nu känns det lite bättre. Men tänk vad beroende man är av pengar. Beatrice och jag satt och diskuterade detta på bussresan hem. Hon har sina utgifter och jag har mina. Tänk att det till exempel kan vara så dyrt att åka in till stan och umgås med sina kompisar en dag? Vi tar Beas exempel: Bussresa lite hit och dit + mat och dyligt = runt 100 kr fattigare. Det är ju insane. Tänk att det ska vara så fruktansvärt dyrt att leva.
Jag har helt enkelt inte råd att leva det liv jag egentligen skulle vilja leva just nu. Allt på grund av dessa förbannade pengar. Dock är inte pengarna så hemska i sig, när man väl har dem. Det är dock jobbigt att endel är helt oberoende av dem, de kan göra vad som helts, köpa kläder för enorma summor, åka på flera festivaler under sommaren, utan att se botten i sin tunga börs. Nu pratar jag inte om de som har jobbat sig till sina pengar, dem har jag bara respekt för.