Idag vaknade jag sent. Det kändes för en gångs skull skönt, till skillnad mot ångesten och det dåliga humöret som i vanliga fall brukar visa sig dessa lägen. Dock känner jag saknad, därför ser jag med glädje fram emot morgondagen trots att kalendern då visar måndag. Katten ligger bredvid mig och tvättar sin trefärgade päls och tycks inte ha några bekymmer hon inte. Tänk vilket liv. Men jag skulle inte byta mitt liv mot en katts liv, för då skulle jag gå miste om så många saker som jag tycker om, saker som jag inte vill förlora.

Men människans liv är allt bra tråkigt ändå. Man går i skolan, skaffar sig en utbildning tills man fyllt 18 - och ofta längre än så. Detta gör man därför att man ska kunna skaffa sig ett jobb, överleva, försörja sig. Sen är det på det sättet tills man dör. Men visst, ibland får man sig lite spänning genom resor eller liknande. Men det som egentligen är ganska tråkigt, har fått en slags spänning i sig tack vare människans ganska enformiga vardag. Men människans liv och lycka framförallt, bygger på kärlek. Den kärlek man får av sina medmänniskor, och den kärlek man själv får känna och ge till sina nära. Att vara människa är ändå något som jag är glad över.