You can lick my face anytime
Kom hit och gör mig lycklig, o du underbara människa. Du har varit borta från mig alldeles för länge.
Mitt tackbrev till dig
Tack.
Tack för att du tycker att jag är vacker.
Tack för du alltid finns i mina tankar.
Tack för att du får mig att le, tack för at du får mig att skratta.
Tack för att du alltid är så positiv när allt känns hopplöst.
Tack för dina varma omfamningar när det är kallt.
Tack för att du ger mig en sådan otroligt stark och underbar känsla i bröstet.
Tack för att jag får ta del av ditt vackra skratt.
Tack för att du tog bort mina kroppskomplex och fick mig att verkligen tycka om mig själv.
Tack för att du låter mig pussa din näsa, trots att jag vet att du inte tycker om det.
Tack för att du valde mig, när det finns så många andra.
Tack för att du gör mig så otroligt lycklig.
Tack för att du inte är som alla andra.
Tack för dina tröstande ord när jag gråter.
Tack för att du älskar mig.
Tack för att du visat mig vad kärlek är. Tack. Tack.
Inlägg nummer 114
Ensamhet och saknad är min sinnesstämning. Hela tiden. Jag räknar antalet medaljonger på tapeten. Det lär ta död på lite meningslös tid. 332 stycken. Jag sitter vid mitt skrivbord. På det står en flaska negellacksborttagning, ett armband, inslagna presenter, en bok om Auschwitz som mamma tog med hem från Polen. En bunt med kvitton från juni månad som är ihopsatta med hjälp av ett gem. Jag har börjat spara på kvitton, mest för att hålla reda på min ekonomi. Men det kan vara lite intressant att vid slutet av året kunna se vilket liv man levde för fem månader sedan. Kanske upptäcker man något. Att man levde ett liv man saknar. Jag tror att man gärna blickar tillbaka på sitt liv, antingen för att få en att inse att man mår mycket bättre nu. Eller för att visa sig själv vad det är man förlorat. Det är väl lite därför man har sina minnen.
Att drömma om framtiden
Jag har verkligen tröttnat på att bo hemma. Visst, jag är tacksam över att jag får bo här, i ett eget fint rum, med min egen säng. Jag får gratis mat, och behöver inte betala något för att få bo här. Men, och nu kommer det stora M:et, jag är så fruktansvärt trött på det här livet. Hemma ser det ut som skit, och det är ärligt talat bara jag som gör något. Varje gång jag städar då Hamphus ska hit, märker jag att det var jag som städade sist. Nu orkar jag inte längre. Jag vill ha en egen lägenhet, som jag får inreda själv och ha ansvar för själv. Jag vill också utbilda mig till något vettigt, som jag kan försörja mig på i framtiden.
Vid sidan av detta krävs även ett jobb, för att kunna betala för lägenheten, maten och alla andra kostnader som ett eget ansvar innebär. Vid sidan av arbetet och utbildningen vill jag även skriva på en bok, som jag i framtiden skulle försöka få publicerad. Men skrivandet skulle det inte vara någon press på, eftersom jag vet att utbildningen och arbetet kommer ta upp all min tid.
Men det det bästa med denna dröm skulle vara att Hamphus skulle kunna flytta in hos mig. Han skulle kunna komma och gå som han ville, eller flytta in permanent. Tänk vad underbart att få bo med den man älskar. Men jag har även förstått att sådana här saker kan krossa en relation. Men de tillfällen då Hamphus och jag haft eget ansvar, "bott själva" så att säga, har varit de bästa stunderna i mitt liv. Stockholmsresan är ett exempel på detta. Den var alldeles underbar och jag ville minst av allt lämna den lilla värld vi hade skapat tillsammans.
Detta kanske bara är en tillfällig känsla, jag kanske njuter av att bo hemma om några timmar. Men oavsett om det är tillfälligt eller bistående så är det ändå en underbar dröm.
03.26
När du skrev de där vackra orden precis innan sovdags, då visste jag redan då att detta skulle bli en sömnlös natt utan dig vid min sida.
Sömnlös
Jag kan inte sova för jag saknar dig. Dig, dig dig. Ta mig bort. Bort från denna tomma säng. Till din.
Därför är du vackrast
Ditt leende får solen att skina i mig. Ditt skratt smittar av sig lika lätt som en förkylning. Dina kramar får världen att stanna upp. Dina pussar är heta och värmer mig som en stor eld i snöstormen. Din röst trollbinder mig mer än den allra vackraste musik. Dina händers smekningar får alla mina sinnen att fokusera på dig. Dig, dig, dig. Din närhet får mig att inse att den lycka jag kände innan jag träffade dig inte var äkta lycka. Och när din mun möter min, då inser jag att allt som hänt fram tills dess är obetydligt.
Därför är du vackrast.
Därför är du vackrast.
Människoliv
Idag vaknade jag sent. Det kändes för en gångs skull skönt, till skillnad mot ångesten och det dåliga humöret som i vanliga fall brukar visa sig dessa lägen. Dock känner jag saknad, därför ser jag med glädje fram emot morgondagen trots att kalendern då visar måndag. Katten ligger bredvid mig och tvättar sin trefärgade päls och tycks inte ha några bekymmer hon inte. Tänk vilket liv. Men jag skulle inte byta mitt liv mot en katts liv, för då skulle jag gå miste om så många saker som jag tycker om, saker som jag inte vill förlora.
Men människans liv är allt bra tråkigt ändå. Man går i skolan, skaffar sig en utbildning tills man fyllt 18 - och ofta längre än så. Detta gör man därför att man ska kunna skaffa sig ett jobb, överleva, försörja sig. Sen är det på det sättet tills man dör. Men visst, ibland får man sig lite spänning genom resor eller liknande. Men det som egentligen är ganska tråkigt, har fått en slags spänning i sig tack vare människans ganska enformiga vardag. Men människans liv och lycka framförallt, bygger på kärlek. Den kärlek man får av sina medmänniskor, och den kärlek man själv får känna och ge till sina nära. Att vara människa är ändå något som jag är glad över.
Rapid eye movement
Under det senaste halvåret har jag kommit in i en period då jag drömmer mycket. Jag vet inte riktigt vad anledningen kan vara, möjligtvis kan det vara så att jag har varit mycket stressad på grund av allt arbete i skolan. Jag går nu andra året på gymnasiet och om man jämför detta året mot ettan så var året innan detta en ren dans på rosor.
Nåväl, tillbaka till drömtemat. Endel av det jag drömmer är ren underhållning och väcker inga speciellt starka känslor, men ibland drömmer jag drömmar som helt påverkar dagen som komma skall. Som idag. Jag drömde en dröm som väckte så starka känslor inom mig. Hopplöshet. Ensamhet. Känslan av att vara utelämnad och bortglömd. När jag vaknade mådde jag inte alls bra och känslan fortsatte att hålla i sig ända fram till lunchen då den lungnade ner sig en aning på grund av den goda maten.
I början av året drömde jag även en dröm som på ett sätt gick i uppfyllelse redan nästa dag. Drömmen gav mig liknande känslor, fast de denna gång var mer åt hållet av besvikelse, förnedring och ett slag i bröstet. Som sagt så fick jag uppleva dessa känslor redan kvällen därpå.
Jag borde nog sätta upp mina drömfångare, de fungerade faktiskt jättebra när jag använde dem.
Nåväl, tillbaka till drömtemat. Endel av det jag drömmer är ren underhållning och väcker inga speciellt starka känslor, men ibland drömmer jag drömmar som helt påverkar dagen som komma skall. Som idag. Jag drömde en dröm som väckte så starka känslor inom mig. Hopplöshet. Ensamhet. Känslan av att vara utelämnad och bortglömd. När jag vaknade mådde jag inte alls bra och känslan fortsatte att hålla i sig ända fram till lunchen då den lungnade ner sig en aning på grund av den goda maten.
I början av året drömde jag även en dröm som på ett sätt gick i uppfyllelse redan nästa dag. Drömmen gav mig liknande känslor, fast de denna gång var mer åt hållet av besvikelse, förnedring och ett slag i bröstet. Som sagt så fick jag uppleva dessa känslor redan kvällen därpå.
Jag borde nog sätta upp mina drömfångare, de fungerade faktiskt jättebra när jag använde dem.
Se världen flyga förbi
Jag tänkte nu att jag ska skriva något glatt och trevligt. Jag längtar nämligen som en idiot till den 18 juni. Då ska jag och Hamphus, bara vi två, hoppa på Swebus som på fyra och en halv timme ska ta oss till Stockholm. Där ska vi shoppa och äta god mat, men framförallt så ska vi spendera två nätter på ett fyrstjärnigt hotell som ligger på Östermalm. Nu är det säkert en del som spydigt tänker: "Men oj, ska de till Stockholm? Helt själva? WOOW...", men det skiter jag fullständigt i. Att bara få umgås med sin käraste i tre dagar och två underbara nätter på ett fint hotell i storstaden Stockholm känns otroligt bra.
Tänk vad mysigt - man går upp tidigt, äter en fantastisk hotellfrukost (vilket är en av de saker som jag längtar till mest), trillar sedan ner på stan, tömmer butikerna på läckerheter, äter middag på en fin restaurang och avslutar sedan dagen med att krypa ner i den sköna hotellsängen och ser på Ondskan (som av en slump alltid går på 4:an när jag sover på hotell).
För att inte tala om hur jag längtar till bussresan, som säkert kommer vara jättedryg egentligen, men som är så underbar ändå. Man sitter där och ser världen flyga förbi, i handen har man en bra bok, i knät en laptop som surrar lätt och om man ser till vänster om sig ligger kärleken där, med huvudet lutandes mot ens axel. Sovandes.
Ett annat universum
Ibland får jag en konstig känsla. Den kan komma när som helst, och det är oftast i anknytning till en folksamling. Låt oss säga att du sitter i matsalen och äter de där tråkiga köttfärsbiffarna, som för tankarna till barnmaten du åt när du var liten. Du betraktar alla människor runt om dig, ett gäng med välklädda tjejer sitter några bord bort och skrattar högt åt något hemligt, naturnördarna som diskuterar mattetalet de inte lyckades lösa på mattelektionen som ägt rum någon timme tidigare och de ensamma som äter sin mat under tystnad och funderar över varför ingen vill komma dem nära in på livet. Alla dessa människor som tillsammans bildar en enda stor massa av folk, individer, känslor och uttryck. Du får känslan av att din själ, liksom inte riktigt finns bland alla dessa andra, att du är ett ensamt tom skal som varken känner eller har en egen vilja. Det känns som om du inte finns, men någon, ja någon är det som ser ut på alla dessa människor. Någon som betraktar dem. Som om dina ögon verkar som ett titthål för ett annan livsform, i en annan värld som ligger i ett annat universum. Från dina ögon betraktar de mänskligheten, denna för dem främmande livsform.
Ibland funderar jag på om det är fel på mig.
Mattematik
1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49 50 51 52 53 54 55 56 57 58 59 60 61 62 63 64 65 66 67 68 69 70 71 72 73 74 75 76 77 78 79 80 81 82 83 84 85 86 87 88 89 90 91 92 93 94 95 96 97 98 99 ~ And so forth for ever and ever.
Spontanitet
Den ligger mig verkligen varmt om hjärtat.
Priset på att leva?
Det finns en sak som har blivit mer och mer påträngande på sista tiden. Min otroliga brist på pengar. De tar slut på en gång, trots att jag inte slösar eller kastar bort dem på en massa onödigt. Visst, jag kanske unnar mig något då och då, men det ska inte få en hel tusenlapp att försvinna lika snabbt som du säger "pank". Nej, nu är det dags att ta itu med min ekonomi! Jag ska:
- Spara minst femhudra av studiebidraget varje månad.
- Skaffa ett sommarjobb (som redan är fixat btw - good work Hanna!).
- Sluta köpa "gott" i caféterian (en smörgås om jag inte ätit frukost är okej).
- Sälja en massa onödig skit jag inte använder på Tradera.
- Utnyttja mitt intresse för att skapa och sälja resutlatet tillsammans med Beatrice.
- Tänka mig för i allmänhet innan jag går och köper något.
Så, nu känns det lite bättre. Men tänk vad beroende man är av pengar. Beatrice och jag satt och diskuterade detta på bussresan hem. Hon har sina utgifter och jag har mina. Tänk att det till exempel kan vara så dyrt att åka in till stan och umgås med sina kompisar en dag? Vi tar Beas exempel: Bussresa lite hit och dit + mat och dyligt = runt 100 kr fattigare. Det är ju insane. Tänk att det ska vara så fruktansvärt dyrt att leva.
Jag har helt enkelt inte råd att leva det liv jag egentligen skulle vilja leva just nu. Allt på grund av dessa förbannade pengar. Dock är inte pengarna så hemska i sig, när man väl har dem. Det är dock jobbigt att endel är helt oberoende av dem, de kan göra vad som helts, köpa kläder för enorma summor, åka på flera festivaler under sommaren, utan att se botten i sin tunga börs. Nu pratar jag inte om de som har jobbat sig till sina pengar, dem har jag bara respekt för.
- Spara minst femhudra av studiebidraget varje månad.
- Skaffa ett sommarjobb (som redan är fixat btw - good work Hanna!).
- Sluta köpa "gott" i caféterian (en smörgås om jag inte ätit frukost är okej).
- Sälja en massa onödig skit jag inte använder på Tradera.
- Utnyttja mitt intresse för att skapa och sälja resutlatet tillsammans med Beatrice.
- Tänka mig för i allmänhet innan jag går och köper något.
Så, nu känns det lite bättre. Men tänk vad beroende man är av pengar. Beatrice och jag satt och diskuterade detta på bussresan hem. Hon har sina utgifter och jag har mina. Tänk att det till exempel kan vara så dyrt att åka in till stan och umgås med sina kompisar en dag? Vi tar Beas exempel: Bussresa lite hit och dit + mat och dyligt = runt 100 kr fattigare. Det är ju insane. Tänk att det ska vara så fruktansvärt dyrt att leva.
Jag har helt enkelt inte råd att leva det liv jag egentligen skulle vilja leva just nu. Allt på grund av dessa förbannade pengar. Dock är inte pengarna så hemska i sig, när man väl har dem. Det är dock jobbigt att endel är helt oberoende av dem, de kan göra vad som helts, köpa kläder för enorma summor, åka på flera festivaler under sommaren, utan att se botten i sin tunga börs. Nu pratar jag inte om de som har jobbat sig till sina pengar, dem har jag bara respekt för.
Därinne där du bor
Det där som får en att tänka: "Hm... livet kanske inte är så illa ändå".
Lycka i dig är lycka i mig.
Dröm
Jag kom precis på vad jag drömde i natt, det var ganska skumt.
Jag var i min sommarstuga, det var sommar, varmt och härligt. Av någon anledning ska jag därifrån för det kommer en buss och ställer sig precis utanför huset på gräsmattan. Det är en gul buss (skräll) och den är dretstor. När jag går in i bussen är det ungefär fem platser på varje sida om gången i mitten, istället för det vanliga antalet som är två. En bit bak sitter Hamphus med några främmande personer - trodde jag. Jag sätter mig framför och börjar prata med dem, och det visar sig att de hör till skypegänget, jag har bara inte träffat eller pratat med dem. En av dem är en tjej och hon är fruktansvärt uppspelt över vårat möte, trots det fatum att vi aldrig har pratat med varandra. Hon svettas jättemycket och efter ett tag sprutar det ut svett från kinderna, som ur en vattenkran. Några tjejer som sitter ett par rader bakom kollar med otroliga bitchblickar mot tjejen - och det med all rätt, det är verkligen en makalös syn. När det slutat spruta svett erbjuder jag henne lite papper, men hon tackar nej och beter sig som om det vore helt normalt att det sprutar en halvliter svett ur ansiktet ibland.
Efter att tag hör jag en välbekant röst och reser mig upp och tittar bakåt i bussen. Det visar sig vara alla bekanta människor från skypegänget som sitter en bit bort - Robin, Sebbe, Alex, Isak och Bea sitter alla som en stor kärleksfull grupp och pratar och skrattar. Jag börjar sen berätta för Hamphus om gänget, men innan jag hinner prata klart så vaknar jag.
Astronomi
Du tar upp större och större del av mitt hjärta för varje jordevarv.
Hoppas innerligt att Jorden aldrig slutar snurra.
Hoppas innerligt att Jorden aldrig slutar snurra.
Det pirrar
Jag har stött på en otroligt random känsla och jag ska försöka beskriva den för er.
När jag ser på lyckan och han är sådär underbart söt, sådär så det gör ont i hjärtat, då sprider sig smärtan vidare. Vidare upp till underkäken, det pirrar och värker något hysteriskt. Hur i helvete går det till? Kanske är det så att mina läppar bara vill attackera honom, pussa honom tills han ligger på golvet och ber om nåd?
Veronica Maggio med låten "Måndagsbarn" kommer alltid påminna mig om den känskan. Känslan av dig.
Varför blir mina blogginlägg så korta?
När jag ser på lyckan och han är sådär underbart söt, sådär så det gör ont i hjärtat, då sprider sig smärtan vidare. Vidare upp till underkäken, det pirrar och värker något hysteriskt. Hur i helvete går det till? Kanske är det så att mina läppar bara vill attackera honom, pussa honom tills han ligger på golvet och ber om nåd?
Veronica Maggio med låten "Måndagsbarn" kommer alltid påminna mig om den känskan. Känslan av dig.
Varför blir mina blogginlägg så korta?
En tredjedel
Vad jobbigt det kan vara när man är sådär riktigt seg. När man känner att de där få timmarna av extra energi man samlat på sig under natten snabbt rinner ur en, i stadig takt. Som ett läckande mjölkpaket. Jag vill bara lägga mig ner på det kalla golvet och låta sömnens mörka filt omsluta mig. Känna fridfullheten och tomheten ingjuta sig, bara för en stund.
Att somna i din famn.
Trygghet.
Dialog
Människan: Bort snö! Töa bort! Jag vill ha sommar och värme!
Snöflingan: Förlåt, jag kan inte hjälpa att himlen buttar ner mig.
Snöflingan: Förlåt, jag kan inte hjälpa att himlen buttar ner mig.
